S E M E S T E R ......
Antligen semester. Har aldrig längtat så mycket efter att ha semester som det här året.
Det ska bli så skönt att vara ledig i fem veckor. Umgås med min älskade man utan stress.Träffa mina barn, barnbarn, bonusbarn, syskon, svärmor, svågrar och svägerskor. Alla dom som betyder mest för mig i världen.
Åhhhh vad skönt.
Börjar med att hälla upp ett glas kallt vitt vin och njuter i värmen på balkongen och inser sakta men säkert att nu är semestern här.
Skål!
Det ska bli så skönt att vara ledig i fem veckor. Umgås med min älskade man utan stress.Träffa mina barn, barnbarn, bonusbarn, syskon, svärmor, svågrar och svägerskor. Alla dom som betyder mest för mig i världen.
Åhhhh vad skönt.
Börjar med att hälla upp ett glas kallt vitt vin och njuter i värmen på balkongen och inser sakta men säkert att nu är semestern här.
Skål!
Snart semester!
Nu är det bara 4 dagar kvar innan min 5 veckors semester börjar. Det ska bli såå skönt. I går hade jag besök av mina två underbara döttrar och fyra av mina fem gudomliga barnbarn. Jag gräddade pannkakor och våfflor och till det åt vi mosade färska svenska jordgubbar och grädde.
Kan det bli mer sommar än det.
Ebba hade ritat flera teckningar och plockat en liten söt bukett blommor. Erik hade också gjort en teckning och allt det fick jag. Fick en Liza Marklundbok i försenad mors-dagspresent och dessutom Povel Ramels samlade alster i en cd-box.
Allt det ska jag njuta av i sommar.
Kram på er!
Kan det bli mer sommar än det.
Ebba hade ritat flera teckningar och plockat en liten söt bukett blommor. Erik hade också gjort en teckning och allt det fick jag. Fick en Liza Marklundbok i försenad mors-dagspresent och dessutom Povel Ramels samlade alster i en cd-box.
Allt det ska jag njuta av i sommar.
Kram på er!
Sommar och sol och en mysig födelsedag!
Det är så skönt att det är riktigt sommar äntligen. Trist dock att jag inte har semester.
Jag har en dryg vecka kvar att jobba men sen ska jag koppla bort jobbet i fem hela veckor. Ser fram emot det.
På jobbet har det börjat lugna ner sig och gå ner i sommartempo. Skönt.
Jag fyllde år i går och när jag kom hem stod där en jättevacker bukett blommor från min man.
Sen fick jag en otroligt fin present. Bonusdottern hade skrivit ett långt dokument med så fina ord att jag grät. Några ord från dokumentet:
" Den kärlek jag får av dig som gör att det känns okej att inte vara kille i pappas familj.
Jag har en dryg vecka kvar att jobba men sen ska jag koppla bort jobbet i fem hela veckor. Ser fram emot det.
På jobbet har det börjat lugna ner sig och gå ner i sommartempo. Skönt.
Jag fyllde år i går och när jag kom hem stod där en jättevacker bukett blommor från min man.
Sen fick jag en otroligt fin present. Bonusdottern hade skrivit ett långt dokument med så fina ord att jag grät. Några ord från dokumentet:
" Den kärlek jag får av dig som gör att det känns okej att inte vara kille i pappas familj.
Den vänskapen jag känner stark nog att motstå vad som helst!
Gemenskapen som hjälpt till i vått och torrt.
Att du gillar mig! Ofattbart.
Du ska veta att du är faktiskt den BÄSTA Plast mamman man kan ha!
När det varit svårt, med familjen, brorsorna eller med vänner, har du alltid funnits där.
Och det är jag så tacksam för! "
Bara det gjorde att jag grät!
På kylen satt ett meddelande med följande rader:
"du är...
Den vi ser upp till..
Den som får en att skratta (tills man kiknar)..
Den som får oss att le..
Underbar, fantastisk å goo'
En som gillar dunderklumpen!
SVERIGE (haha) (Kent-låten - min kommentar)
Min extra mamma
En lillasyster alla älskar"
Kan man få en finare present från en 14:åring? Näe knappast!
Vi orkade inte fixa käk i värmen så vi beställde hem pizza och sen hade vi picknick på vardagsrumsgolvet - Det ni! :-)
Dagen blev inte sämre av att jag fick samtal både från mina barn och mina syskon och det muntrar alltid upp.
Dessutom sjöng 3 av mina kära kollegor "Ja må hon leva" fyrstämmigt (!) när jag kom till jobbet på morgonen - vete sjutton hur dom bar sig åt! ;-)
Nja...
Idag känns det liiiite bättre, men inte helt ok.
Måste på nåt sätt hitta tillbaka till harmonin i livet. Resa på mig och inte låta mig bli uträknad.
Jobbar på det........ Hoppas jag lyckas snart annars vet jag inte vad.jag ska göra.
Måste på nåt sätt hitta tillbaka till harmonin i livet. Resa på mig och inte låta mig bli uträknad.
Jobbar på det........ Hoppas jag lyckas snart annars vet jag inte vad.jag ska göra.
Min dag? Näe!!!!
Näe det var inte min dag idag!
Har haft samtal med min chef. Varför kan hon aldrig blanda kritik med uppmuntran? Jag VET att jag inte gör ett dåligt jobb. Att sen vi kanske behöver ändra på förutsättningar och på organisation, det är något man måste jobba på, men efter klara direktiv och med ett klart mål och det måste få ta sin tid.
Att hon sedan alltid avslutar ett liknande samtal med "det blir nog bra det här" som om det skulle vara det enda positiva hon har att komma med, gör inte saken bättre. Tvärtom det känns som om hon behandlar mig som ett barn.
Herregud, jag är "föräldralös" sen länge och har klarat mitt liv (såväl som arbetsliv) och mina barn och familj riktigt bra tycker jag. Hon behöver inte agera som "överläraren"!!!!!
Sen har jag en sur man hemma också! Det gör inte saken lättare. Han beter sig som en tjurig barnunge.
Jag är ju bara så innerligt glad att jag har min son hos mig. Och skulle vilja få vara det utan att det är annat som drar ner känslan. Han har haft ett så otroligt jobbigt år och är så sakteligen på väg att komma tillbaka till ett vettigt liv och jag älskar honom så innerligt - "min minsting".
Varför kan inte livet få vara lite lättare, varför får man aldrig bara vara oreserverat glad? Varför måste det alltid dyka upp nåt som drar ner och som får mig att känna mig som stans största looser? Jag vet inte när jag sist kände den där oreserverade lyckokänslan utan att det i bakhuvudet är något som gnager.
Snälla sluta nu....! Jag vill inte mer! Orkar inte mer! SLUTA! STOPP STOPP STOPP!!!!
Har haft samtal med min chef. Varför kan hon aldrig blanda kritik med uppmuntran? Jag VET att jag inte gör ett dåligt jobb. Att sen vi kanske behöver ändra på förutsättningar och på organisation, det är något man måste jobba på, men efter klara direktiv och med ett klart mål och det måste få ta sin tid.
Att hon sedan alltid avslutar ett liknande samtal med "det blir nog bra det här" som om det skulle vara det enda positiva hon har att komma med, gör inte saken bättre. Tvärtom det känns som om hon behandlar mig som ett barn.
Herregud, jag är "föräldralös" sen länge och har klarat mitt liv (såväl som arbetsliv) och mina barn och familj riktigt bra tycker jag. Hon behöver inte agera som "överläraren"!!!!!
Sen har jag en sur man hemma också! Det gör inte saken lättare. Han beter sig som en tjurig barnunge.
Jag är ju bara så innerligt glad att jag har min son hos mig. Och skulle vilja få vara det utan att det är annat som drar ner känslan. Han har haft ett så otroligt jobbigt år och är så sakteligen på väg att komma tillbaka till ett vettigt liv och jag älskar honom så innerligt - "min minsting".
Varför kan inte livet få vara lite lättare, varför får man aldrig bara vara oreserverat glad? Varför måste det alltid dyka upp nåt som drar ner och som får mig att känna mig som stans största looser? Jag vet inte när jag sist kände den där oreserverade lyckokänslan utan att det i bakhuvudet är något som gnager.
Snälla sluta nu....! Jag vill inte mer! Orkar inte mer! SLUTA! STOPP STOPP STOPP!!!!
Nu räcker det väl ändå?
När vi klagade på att det regnade när vi hade semester och var på besök hos mor och far hemma i Hälsingland, så sa alltid min kära pappa:
- Vatten behövs och tänk vad jobbigt om vi skulle behöva klättra upp och hämta det.
Mina älskade föräldrar är borta sen många år, men jag skulle ändå vilja fråga pappa:
Räcker det inte med vatten på ett tag nu?
Pappa du som. med all säkerhet, finns där uppe någonstans - kan du inte försöka skicka oss lite sol nu ett tag igen?
För det behövs ju också! Visst?
- Vatten behövs och tänk vad jobbigt om vi skulle behöva klättra upp och hämta det.
Mina älskade föräldrar är borta sen många år, men jag skulle ändå vilja fråga pappa:
Räcker det inte med vatten på ett tag nu?
Pappa du som. med all säkerhet, finns där uppe någonstans - kan du inte försöka skicka oss lite sol nu ett tag igen?
För det behövs ju också! Visst?
Regn regn och mer regn...
Trist väder idag, men skönt ändå att det är helg. Tid för vila och lugn, men.... Har haft en "tänkardag" idag. Det är så mycket som virrar runt i huvudet såna dagar.
Allt från min familj och mina närmaste till sånt som händer i övriga "världen".
Mycket har jag tänkt på den "lilla" tjejen som blev mördad i Stureby. En sån oerhörd tragik. Jag tror inte att någon som inte själv varit med kan inse eller sätta sig in i hur det måste kännas för dem som "drabbats" och med det menar jag den mördade flickans familj och närmaste. Jag orkar nästan inte tänka på hur man överlever något sånt: Jag vill inte ens veta hur jag skulle hantera om det var någon av "de mina" det hade hänt. Jag känner verkligen med hennes familj.
Men jag tänker också på de två ungdomar som förstört hela sin framtid. Detta är något dom måste leva med i hela sitt liv - hur kan man hantera det? Dessa två ungdomars familjer är också drabbade och måste genomgå ett mindre helvete. Hur hanterar man sånt?
De bekymmer man sjävl har ter sig verkligen futtiga i sammanhanget!
Om, säger om, det finns en högre makt, må den makten bevara de mina från ondska och hemskheter!!!!!
Allt från min familj och mina närmaste till sånt som händer i övriga "världen".
Mycket har jag tänkt på den "lilla" tjejen som blev mördad i Stureby. En sån oerhörd tragik. Jag tror inte att någon som inte själv varit med kan inse eller sätta sig in i hur det måste kännas för dem som "drabbats" och med det menar jag den mördade flickans familj och närmaste. Jag orkar nästan inte tänka på hur man överlever något sånt: Jag vill inte ens veta hur jag skulle hantera om det var någon av "de mina" det hade hänt. Jag känner verkligen med hennes familj.
Men jag tänker också på de två ungdomar som förstört hela sin framtid. Detta är något dom måste leva med i hela sitt liv - hur kan man hantera det? Dessa två ungdomars familjer är också drabbade och måste genomgå ett mindre helvete. Hur hanterar man sånt?
De bekymmer man sjävl har ter sig verkligen futtiga i sammanhanget!
Om, säger om, det finns en högre makt, må den makten bevara de mina från ondska och hemskheter!!!!!
Måste skärpa mig....
Fick en kommentar på ett tidigare inlägg, från en av mina döttrar, "Lilla o".
Insåg då att jag måste skärpa till mig. Om jag ska blogga så får jag nog lov att göra det också :-)
Har just kommit hem från några dagars besök hos Kära Systern i Halmstad. Det har varit så mysigt. Min man gick på kurs två dagar i Falkenberg och svågern jobbade så vi hade två hela dagar bara för oss själva.
Det var skönt att komma från jobbet några dagar, men helt slapp jag inte. Min chef ringde så klart och gnällde och jag var tvungen att fixa några grejer på distans. Dessutom något som faktiskt var ett resultat av hennes beslut och inte av mitt.
Det är iofs vanligt, hon beslutar men vill sen inte stå för beslut som är lite obekväma utan hänvisar då till mig - jag orkar bara inte med henne.
Nu lovar jag i varje fall att jag ska bli lite flitigare vid tangentbordet och skriva oftare.
Kram
Insåg då att jag måste skärpa till mig. Om jag ska blogga så får jag nog lov att göra det också :-)
Har just kommit hem från några dagars besök hos Kära Systern i Halmstad. Det har varit så mysigt. Min man gick på kurs två dagar i Falkenberg och svågern jobbade så vi hade två hela dagar bara för oss själva.
Det var skönt att komma från jobbet några dagar, men helt slapp jag inte. Min chef ringde så klart och gnällde och jag var tvungen att fixa några grejer på distans. Dessutom något som faktiskt var ett resultat av hennes beslut och inte av mitt.
Det är iofs vanligt, hon beslutar men vill sen inte stå för beslut som är lite obekväma utan hänvisar då till mig - jag orkar bara inte med henne.
Nu lovar jag i varje fall att jag ska bli lite flitigare vid tangentbordet och skriva oftare.
Kram
Trött igen....
Nu är jag så där trött igen. Less på det mesta, fast jag tror egentligen att det är jobbet som suger musten ur mig.
Om jag inte hade min grupp, som ger mig feedback och uppmuntrar så skulle den berömda väggen nog finnas mitt framför näsan på mig. Jag ser den nu också men den är fortfarande en liten liten bit bort.
Under alla år jag jobbat har jag aldrig varit med om en mer destruktiv chef. Hon har sällan, eller jag ska kanske säga aldrig, något positivt att säga till någon.
Hon är inkosekvent och man vet aldrig var man har henne. Det knyter sig magen så fort jag ska träffa henne eller bara när jag hör hennes röst i korridoren.
Man vet aldrig vad som ska komma, eller från vilket håll slaget kommer, för ett slag kommer det, det om något kan man vara säker på.
Av en ledningsgrupp på 7 personer är vi bara två kvar nu som har suttit där längre än max ett år. Ska det verkligen vara så här.........?
Tyvärr går det här ut över min underbara familj också eftersom jag blir totalt orkeslös. Vill helst bara sova och vara ifred med mina tankar. Förlåt!!!!
Om jag inte hade min grupp, som ger mig feedback och uppmuntrar så skulle den berömda väggen nog finnas mitt framför näsan på mig. Jag ser den nu också men den är fortfarande en liten liten bit bort.
Under alla år jag jobbat har jag aldrig varit med om en mer destruktiv chef. Hon har sällan, eller jag ska kanske säga aldrig, något positivt att säga till någon.
Hon är inkosekvent och man vet aldrig var man har henne. Det knyter sig magen så fort jag ska träffa henne eller bara när jag hör hennes röst i korridoren.
Man vet aldrig vad som ska komma, eller från vilket håll slaget kommer, för ett slag kommer det, det om något kan man vara säker på.
Av en ledningsgrupp på 7 personer är vi bara två kvar nu som har suttit där längre än max ett år. Ska det verkligen vara så här.........?
Tyvärr går det här ut över min underbara familj också eftersom jag blir totalt orkeslös. Vill helst bara sova och vara ifred med mina tankar. Förlåt!!!!
Ikea igen och shoppingcenter
Jodå det blev Ikea igen igår. Och nu var det om möjligt ännu mer människor där. Maken muttrade ironiskt "finanskris" medan han åkte runt och letade en ledig parkeringplats,
Nåja det gick relativt snabbt. Mannen och hans yngste son stannade vid "returdisken" medan jag och hans dotter gick in och trängdes inne bland gångarna på Ikea. Vi skulle köpa lampor till barnen. Det gick iofs rätt så snabbt, men vi hann båda irritera oss på alla som stannade mitt i gången och blockerade vår framfart. :-) (Nu får det dröja innan vi ger oss iväg till Ikea igen det kan jag lova)
Efter att ha köpt lampor och bytt sängbordet så hade vi lovat barnen att dom skulle få åka och handla för snälla farmors generösa julklapp (en penningklapp så klart). Dom fick tre val. Solna centrum, Kista centrum eller Stinsens shoppingcenter. Dom valde så klart Stinsen. Suck.
Tala om rörigt ställe, man blir stressad bara av att försöka ta sig fram. Till sist hittade vad dom ändå vad dom ville ha och vi kompletterade sen matinköpet inför söndagmiddagen på den absolut mest inkonsekventa butik jag någonsin besökt. Det var nästintill omöjligt att hitta de varor vi skulle ha och det var inga konstiga saker. Det var varor som potatis och tandkräm och annat sånt. Det tog en hel evighet bara att hitta till tandkrämen.
Hela denna tur tog ett antal timmar och när vi väl kom hem var det mörkt ute och vi var rätt trötta.
Idag var det så dags för jobbet igen. Jag, som alltid gillat mitt jobb, trivs verkligen inte alls längre. Det är en jättekonstig stämning och många mår riktigt dåligt, jag också. Min egen grupp är det enda som får mig att gå dig. Som jag tidigare sagt så har jag världens bästa personer i min grupp.
Barnen har åkt hem till sin mamma idag så det här är vår barnfria vecka, men det blir nog inget utsvävande liv trots det i alla fall jag är alldeles för trött och orkeslös.
Ikea
Idag har vi varit på Ikea för andra helgen i rad. Det är så himla jobbigt med allt folk. Man blir stressad och irriterad redan på parkeringen. Vi visste, som för det mesta, precis vad vi skulle ha, men ändå måste man trängas.
Förra helgen köpte vi en ny sängram och korkat nog köpte vi inte sängborden till utan skulle alltså göra det denna helg.
Vi hade redan innan via nätet kolla var i ta-själv-lagret som sängborden fanns så det borde vara en smal sak att fixa det.
Nåja vi skulle köpa en lampa också så det blev att armbåga sig fram bland alla som stannade och diskuterade något mitt i gångarna.
Till slut hade vi hämtat lampan och sängborden (som skulle vara i ek) och sen bar det hemåt.. Väl hemma lastades vårt släp med sånt som vi skulle slänga. Ett gammalt datorbord och och massa annat skräp och sen iväg till återvinningsstationen. Så långt allt väl.
Hemma igen skulle sängborden packas upp och monteras. Jag hör ett utdrage neeeeej från maken när han öppnade den första kartongen. Det visade sig att någon vänlig själ lagt ett mörkbrund sängbord bland ekborden så här står vi nu med ett ekbord och ett mörkbrunt dito.
Vad innebär nu detta?
Jo vi måste åka till Ikea och trängas i morgon igen. SUCK!
Förra helgen köpte vi en ny sängram och korkat nog köpte vi inte sängborden till utan skulle alltså göra det denna helg.
Vi hade redan innan via nätet kolla var i ta-själv-lagret som sängborden fanns så det borde vara en smal sak att fixa det.
Nåja vi skulle köpa en lampa också så det blev att armbåga sig fram bland alla som stannade och diskuterade något mitt i gångarna.
Till slut hade vi hämtat lampan och sängborden (som skulle vara i ek) och sen bar det hemåt.. Väl hemma lastades vårt släp med sånt som vi skulle slänga. Ett gammalt datorbord och och massa annat skräp och sen iväg till återvinningsstationen. Så långt allt väl.
Hemma igen skulle sängborden packas upp och monteras. Jag hör ett utdrage neeeeej från maken när han öppnade den första kartongen. Det visade sig att någon vänlig själ lagt ett mörkbrund sängbord bland ekborden så här står vi nu med ett ekbord och ett mörkbrunt dito.
Vad innebär nu detta?
Jo vi måste åka till Ikea och trängas i morgon igen. SUCK!
Oups!
Fick ett meddelande från min kära systerdotter (som känns mer som min lillasyster faktiskt) och lite "skäll" för att jag inte uppdaterat min blogg på länge.
Du vet ju att jag "alltid" lyssnar på dig Heila - eller hur? Så då uppdaterar jag väl då.
Har precis börjat jobba igen efter att ha varit ledig i drygt 2 ½ vecka. Jätteskönt att vara ledig, men inte lika härligt att starta upp och börja jobba igen. Jag har en förmåga att leva efter min egen dygnsrytm när jag är ledig och jag är en obotlig nattuggla av födsel och ohejdad vana. Det är hur lätt som helst, men inte lika lätt att vänta tillbaka dygnsrytmen till normaltid..
Jul och nyårshelgen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jul blev visserligen det, men inte nyår.
Julen firade vi här hemma hos oss tillsammans med tre av mannens barn samt min äldsta och min yngste. Riktigt roligt - för det var ett tag sedan vi sågs alla.
Avsikten var att, efter att först ha hälsat på hos makens mamma i Sundsvall, fira nyår i hälsingland hos kära systern. Men syster och hennes man blev förkylda och åkte inte till hälsingland och maken mådde inte heller så bra, i alla fall inte så bra att det var att rekommendera att han skulle köra närmare 38 mil till Sundsvall.
Vi bestämde oss raskt för att fira nyårsaftonen här hemma maken och jag.
Raskt bestämde sig då sonen att han skulle komma hit även på nyår och ta med sig sin "nya" tjej.
Då blir vi fyra alltså.
På nyårsaftonens morgon pratade jag med min äldsta dotter och det blev bestämt att hon och hennes två barn skulle komma över och fira nyårsaftonen med oss, hennes kille skulle också dyka upp framåt kvällen. Så då var vi åtta.
Då bestämde sig även min andra dotter och hennes sambo för att dom och barnen ville fira nyår tillsammans med oss alla, och simsalabim så var vi 13 stycken (inkluderat lillprinsen på drygt 2 månader).
Jag gillar faktiskt när det blir så här, det är det här som är så härligt med min stora (och ibland "bullriga") familj och släkt vi lever efter mottot "finns det hjärterum så finns det stjärterum" och det fungerar faktiskt och blir riktigt roligt och härligt.
Gladast var nog jag som för första gången på ett bra tag fick ha alla mina barn och barnbarn hos mig.
Hjälp vad jag älskar er allihop.
Nästa gång är ni så välkomna ni också Heila!!!
Det är på tiden att mina katter får lära sig att umgås med hundar. Dom har ju träffat Julle en gång, men Nikki har varken dom eller vi träffat ännu.
Dessutom blir dina killar bara större och större och jag hinner inte med.
Kram
Ps. Det blev ett besök hos svärmor i Sundsvall efter nyår. Ds
Du vet ju att jag "alltid" lyssnar på dig Heila - eller hur? Så då uppdaterar jag väl då.
Har precis börjat jobba igen efter att ha varit ledig i drygt 2 ½ vecka. Jätteskönt att vara ledig, men inte lika härligt att starta upp och börja jobba igen. Jag har en förmåga att leva efter min egen dygnsrytm när jag är ledig och jag är en obotlig nattuggla av födsel och ohejdad vana. Det är hur lätt som helst, men inte lika lätt att vänta tillbaka dygnsrytmen till normaltid..
Jul och nyårshelgen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jul blev visserligen det, men inte nyår.
Julen firade vi här hemma hos oss tillsammans med tre av mannens barn samt min äldsta och min yngste. Riktigt roligt - för det var ett tag sedan vi sågs alla.
Avsikten var att, efter att först ha hälsat på hos makens mamma i Sundsvall, fira nyår i hälsingland hos kära systern. Men syster och hennes man blev förkylda och åkte inte till hälsingland och maken mådde inte heller så bra, i alla fall inte så bra att det var att rekommendera att han skulle köra närmare 38 mil till Sundsvall.
Vi bestämde oss raskt för att fira nyårsaftonen här hemma maken och jag.
Raskt bestämde sig då sonen att han skulle komma hit även på nyår och ta med sig sin "nya" tjej.
Då blir vi fyra alltså.
På nyårsaftonens morgon pratade jag med min äldsta dotter och det blev bestämt att hon och hennes två barn skulle komma över och fira nyårsaftonen med oss, hennes kille skulle också dyka upp framåt kvällen. Så då var vi åtta.
Då bestämde sig även min andra dotter och hennes sambo för att dom och barnen ville fira nyår tillsammans med oss alla, och simsalabim så var vi 13 stycken (inkluderat lillprinsen på drygt 2 månader).
Jag gillar faktiskt när det blir så här, det är det här som är så härligt med min stora (och ibland "bullriga") familj och släkt vi lever efter mottot "finns det hjärterum så finns det stjärterum" och det fungerar faktiskt och blir riktigt roligt och härligt.
Gladast var nog jag som för första gången på ett bra tag fick ha alla mina barn och barnbarn hos mig.
Hjälp vad jag älskar er allihop.
Nästa gång är ni så välkomna ni också Heila!!!
Det är på tiden att mina katter får lära sig att umgås med hundar. Dom har ju träffat Julle en gång, men Nikki har varken dom eller vi träffat ännu.
Dessutom blir dina killar bara större och större och jag hinner inte med.
Kram
Ps. Det blev ett besök hos svärmor i Sundsvall efter nyår. Ds
Regn, regn och regn
Jättetrist väder. Hoppas verkligen att det vänder igen snart så att jag kan få avsluta min semester med vackert väder. Har en dryg vecka kvar och vill så gärna ha sol.
De dagar vi var i Halmstad hos Kära Systern hade vi strålande väder nästan hela tiden - utom lördagen då vi hade bestämt oss för att åka till Danmark, Klampenborg och Dyrehavnsbakken. Det regnade på natten innan och var regnigt och grått när vi vaknade.
Vi åkte tåg till Helsingborg, färja till Helsingör och sen tåg igen till Klampenborg. Och vi hade sån tur att regnet inte följde med oss. Det dök visserligen upp svarta moln emellan åt men för det mesta sken solen på oss, så vi hade en jättemysig dag.
På söndagen åkte vi hem och då åkte vi igenom några rejäla störtskurar. Sen har det hållit på så. Någon solglimt men för det mesta grått och med jämna mellanrum rejäla regnskurar.
Idag har jag besök av äldsta barnbarnet E snart 13 år (kom just att tänka på att 3 av mina 4 barnbarn har namn som börjar på E).
Det är så mysigt att ha henne här. Vi har alltid haft en speciell kontakt, vilket jag inte tror är ovanligt att man får med sitt första barnbarn. Men hon är så stor nu att hon har en hel massa andra saker för sig än att umgås med mormor på sommaren. Men idag är hon här!.
Eventuellt kommer Kära Systern och hennes man upp över helgen - hoppas hoppas!
I mitten av nästa vecka kommer troligen mannens "lillebror" med sina barn ner till oss och stannar några dagar innan dom drar iväg till Spanien på söndagen.
Vi bestämde ikväll att vi nästa fredag går ut och käkar tillsammans mannen, jag, "lillebror" och min allra som bästa kompis M. Det ser jag fram emot.
De dagar vi var i Halmstad hos Kära Systern hade vi strålande väder nästan hela tiden - utom lördagen då vi hade bestämt oss för att åka till Danmark, Klampenborg och Dyrehavnsbakken. Det regnade på natten innan och var regnigt och grått när vi vaknade.
Vi åkte tåg till Helsingborg, färja till Helsingör och sen tåg igen till Klampenborg. Och vi hade sån tur att regnet inte följde med oss. Det dök visserligen upp svarta moln emellan åt men för det mesta sken solen på oss, så vi hade en jättemysig dag.
På söndagen åkte vi hem och då åkte vi igenom några rejäla störtskurar. Sen har det hållit på så. Någon solglimt men för det mesta grått och med jämna mellanrum rejäla regnskurar.
Idag har jag besök av äldsta barnbarnet E snart 13 år (kom just att tänka på att 3 av mina 4 barnbarn har namn som börjar på E).
Det är så mysigt att ha henne här. Vi har alltid haft en speciell kontakt, vilket jag inte tror är ovanligt att man får med sitt första barnbarn. Men hon är så stor nu att hon har en hel massa andra saker för sig än att umgås med mormor på sommaren. Men idag är hon här!.
Eventuellt kommer Kära Systern och hennes man upp över helgen - hoppas hoppas!
I mitten av nästa vecka kommer troligen mannens "lillebror" med sina barn ner till oss och stannar några dagar innan dom drar iväg till Spanien på söndagen.
Vi bestämde ikväll att vi nästa fredag går ut och käkar tillsammans mannen, jag, "lillebror" och min allra som bästa kompis M. Det ser jag fram emot.
Hemma igen...
men bara för några dagar. Efter det är det tänkt att vi ska åka till Halmstad och hälsa på Kära systern och hennes man. Det har jag gjort varje sommar sedan 1990 och jag vill inte att den här sommaren ska bli annorlunda.
Det räcker med att det inte blir något Hälsingebesök i sommar och det är faktiskt fösta gången i hela mitt liv! :-(
Tack älskade dotra mi för din kommentar. Du vet ju hur mycket du och din familj betyder för mig. Min kloka, härliga, goa och underbara dotter. Det går faktiskt nästan inte en dag utan att vi pratas vid eller i bästa fall ses och det är jag så innerligt glad för.
Varje gång jag träffar de härliga små så förundras jag över vilka under dom är. Bara att höra Ebba eller Erik säga "mommo" värmer mitt hjärta så enormt så det tror jag inte att jag kan beskriva.
Jag ser så fram emot att få höra Ebbas första egna komposition - (Kerstin du vet ju att jag har nr 1 i fanklubben.)
På vägen hem från Sundsvall passade vi på att hälsa på min "Bebis" också, dvs min minsting, den långe sonen. Tyvärr blev det en alldeles för kort stund eftersom vi hade en bra bit kvar att åka hemåt sen. Men nästa gång ska jag stanna längre, - det är inte ett löfte utan snarare ett hot :-) - så att jag hinner få en längre pratstund med min älskade son.
Jag hoppas att han vet, och känner, att jag alltid finns där och att jag älskar honom även om vi inte har möjlighet att ses så ofta.
Det har gått några år nu sedan han flyttade ca 18 mil från mig, sin pappa och sina systrar,men vi har en grundkontakt som inte är beroende av avstånd, den finns inom oss. Älskar dig Mattias.
Det räcker med att det inte blir något Hälsingebesök i sommar och det är faktiskt fösta gången i hela mitt liv! :-(
Tack älskade dotra mi för din kommentar. Du vet ju hur mycket du och din familj betyder för mig. Min kloka, härliga, goa och underbara dotter. Det går faktiskt nästan inte en dag utan att vi pratas vid eller i bästa fall ses och det är jag så innerligt glad för.
Varje gång jag träffar de härliga små så förundras jag över vilka under dom är. Bara att höra Ebba eller Erik säga "mommo" värmer mitt hjärta så enormt så det tror jag inte att jag kan beskriva.
Jag ser så fram emot att få höra Ebbas första egna komposition - (Kerstin du vet ju att jag har nr 1 i fanklubben.)
På vägen hem från Sundsvall passade vi på att hälsa på min "Bebis" också, dvs min minsting, den långe sonen. Tyvärr blev det en alldeles för kort stund eftersom vi hade en bra bit kvar att åka hemåt sen. Men nästa gång ska jag stanna längre, - det är inte ett löfte utan snarare ett hot :-) - så att jag hinner få en längre pratstund med min älskade son.
Jag hoppas att han vet, och känner, att jag alltid finns där och att jag älskar honom även om vi inte har möjlighet att ses så ofta.
Det har gått några år nu sedan han flyttade ca 18 mil från mig, sin pappa och sina systrar,men vi har en grundkontakt som inte är beroende av avstånd, den finns inom oss. Älskar dig Mattias.
Semestern är här....
... och jag har använt den första halva veckan till att varva ner ordentligt.
Vi har röjt lite hemma och annars bara tagit det lugnt. Idag har vi varit och hälsat på de två yngsta barnbarnen. Jag blir lika lycklig och varm i hjärtat varje gång jag ser deras små rara ansikten och de underbara leenden som jag möter.
Finns det något härligare än små barna-armar som möter med en kram. Jag älskar dom så mycket att det är omöjligt att beskriva med ord.
I morgon bär det av till mannens mamma (svärmor borde jag väl säga men det känns fortfarande ovant) uppe i Sundsvall och det ska bli skönt att byta miljö ett tag och det känns alltid så mysigt att umgås med henne.
Vi kan inte vara borta för många dagar åt gången eftersom vi måste be den ena "bonussonen" att ta hand om katter, vattna blommor och tömma brevlådan, och han jobbar för fullt så han har annat att pyssla med också. Men några dagar blir det ändå.
Vi har röjt lite hemma och annars bara tagit det lugnt. Idag har vi varit och hälsat på de två yngsta barnbarnen. Jag blir lika lycklig och varm i hjärtat varje gång jag ser deras små rara ansikten och de underbara leenden som jag möter.
Finns det något härligare än små barna-armar som möter med en kram. Jag älskar dom så mycket att det är omöjligt att beskriva med ord.
I morgon bär det av till mannens mamma (svärmor borde jag väl säga men det känns fortfarande ovant) uppe i Sundsvall och det ska bli skönt att byta miljö ett tag och det känns alltid så mysigt att umgås med henne.
Vi kan inte vara borta för många dagar åt gången eftersom vi måste be den ena "bonussonen" att ta hand om katter, vattna blommor och tömma brevlådan, och han jobbar för fullt så han har annat att pyssla med också. Men några dagar blir det ändå.
