Hemma igen...
Det räcker med att det inte blir något Hälsingebesök i sommar och det är faktiskt fösta gången i hela mitt liv! :-(
Tack älskade dotra mi för din kommentar. Du vet ju hur mycket du och din familj betyder för mig. Min kloka, härliga, goa och underbara dotter. Det går faktiskt nästan inte en dag utan att vi pratas vid eller i bästa fall ses och det är jag så innerligt glad för.
Varje gång jag träffar de härliga små så förundras jag över vilka under dom är. Bara att höra Ebba eller Erik säga "mommo" värmer mitt hjärta så enormt så det tror jag inte att jag kan beskriva.
Jag ser så fram emot att få höra Ebbas första egna komposition - (Kerstin du vet ju att jag har nr 1 i fanklubben.)
På vägen hem från Sundsvall passade vi på att hälsa på min "Bebis" också, dvs min minsting, den långe sonen. Tyvärr blev det en alldeles för kort stund eftersom vi hade en bra bit kvar att åka hemåt sen. Men nästa gång ska jag stanna längre, - det är inte ett löfte utan snarare ett hot :-) - så att jag hinner få en längre pratstund med min älskade son.
Jag hoppas att han vet, och känner, att jag alltid finns där och att jag älskar honom även om vi inte har möjlighet att ses så ofta.
Det har gått några år nu sedan han flyttade ca 18 mil från mig, sin pappa och sina systrar,men vi har en grundkontakt som inte är beroende av avstånd, den finns inom oss. Älskar dig Mattias.
Semestern är här....
Vi har röjt lite hemma och annars bara tagit det lugnt. Idag har vi varit och hälsat på de två yngsta barnbarnen. Jag blir lika lycklig och varm i hjärtat varje gång jag ser deras små rara ansikten och de underbara leenden som jag möter.
Finns det något härligare än små barna-armar som möter med en kram. Jag älskar dom så mycket att det är omöjligt att beskriva med ord.
I morgon bär det av till mannens mamma (svärmor borde jag väl säga men det känns fortfarande ovant) uppe i Sundsvall och det ska bli skönt att byta miljö ett tag och det känns alltid så mysigt att umgås med henne.
Vi kan inte vara borta för många dagar åt gången eftersom vi måste be den ena "bonussonen" att ta hand om katter, vattna blommor och tömma brevlådan, och han jobbar för fullt så han har annat att pyssla med också. Men några dagar blir det ändå.
Snart....
Jag behöver verkligen dessa fyra veckor och jag har lovat mig själv att jag verkligen ska försöka att inte tänka på jobbet alls.
Bara några dagar kvar...
Det är rätt lugnt på jobbet just nu och nästa lite öde i korridorerna. Det skulle vara riktigt tråkigt om det alltid var så, men just nu är det bara skönt.
Snart bara en vecka kvar...
"Dracula" kom tillbaka till jobbet idag. Hon kom ner till mig och ville ha en del saker gjorda, men på det hela taget var hon lugn och hon hackade inte på som hon annars brukar. Och om allt stämmer så har hon semester fr.o.m nästa vecka - skönt.
Livet känns lite lättare nu och jag har nytta av att jag försöker ta en dag i taget, det hjälper för det mesta, men är inte alltid bra så klart. Som det ser ut just nu tänker jag inte längre än till vecka 33 och sen får det gå som det går, ungefär...
Har sovit lite dåligt de senaste nätterna. En kombination av att jag tänker för mycket och att mannen både snarkar och pratar i sömnen. Häromnatten gick han i sömnen också för första gången. Han skulle leta "packväskor" sa han, inte vet jag vad det innebär.
Natten som gick tittade han stort på mig och sa "jag har tagit fram nya ben". "Vadå ben" sa jag då. "Jamen du ville ju ha nya ben till bordet" fick jag till svar. Ibland skulle jag vilja se in i hans hjärna och komma underfund med vad som försigår där nattetid. *S*
Älskade unge
Du anar inte hur skönt det känns att veta att du är på "mitt lag" :-)
Jag är så lyckligt lottad som har begåvats med världens underbaraste ungar.
Det är faktiskt det som betyder mest här i världen - Ungarna, barnbarnen och mannen.
Allt annat klarar man bara dom finns!
Älskar er!!!!!
Nedräkning
Idag har jag börjat nedräkningen till semesterdags. Jobbar denna vecka och nästa och sen ska jag ha fyra veckors semester.
Det märks att det är semestertider då det varit ovanligt lugnt på jobbet idag så för första gången på länge kändes det rätt ok. Vår ledning (inkl min närmsta chef) deltar i Almedalsveckan så det kommer varken order eller kontraorder just nu.
I helgen bytte vi ut vår soffa (som jag egentligen tyckte mycket om) eftersom en av våra missar bestämt sig för att man kunde kissa i den. Jättetråkigt.
Vi har nu köpt en skinnsoffa och, peppar, peppar, än så länge har hon låtit den få vara soffa istället för kattlåda. Hoppas att det fortsätter så.
Jag är jättenöjd med den nya soffan och passade också på att skaffa nya prydnadskuddar och gardiner på samma gång. Det känns ju alltid bra med förnyelse så det känns inte så oävet.
Bara-vara-dag
Sovit si-så-där i natt, men bättre än natten innan. Sitter här nu och gör i princip ingenting och det är rätt skönt.
Det finns hur mycket som helst att företa sig om jag bara hade ork. Men jag har ju bestämt att det här är en bara-vara-dag så jag avstår från att ens påbörja något. Jag klappar lite på katterna istället och låter tv:n vara på som bakgrundsljud.
Solen skiner så jag tror att jag, om en stund, ska ta med mig min bok och en flaska vatten och leta reda på nån mysig plats ute där jag kan sitta och läsa.
Tack min älskade dotter för din kommentar till det förra inlägget. Jag vet att du finns där, och det känns oändligt skönt att veta. Du vet hur mycket du betyder och hur mycket jag älskar dig.
Jag kommer igen, det är jag säker på. Och om två veckor har jag semester och den här gången ska jag helt strunta i att läsa mail eller gå in via internet för att kolla vilka ärenden som ligger i systemet. Det ska få bli semester helt enkelt och inte en ledighet med en del av hjärnan kvar på jobbet..
Lite lättare
Det som gör att det känns lite lättare är kanske att jag "grät" ut en hel del igår, både på dan och senare på kvällen. Det känns också bra att veta att jag har så härliga arbetskamrater som bara finns där och stöttar och pushar.
Så har jag också min allra bästa vän som på något sätt kände på sig att det var kris och som bara fanns där.
Sist men inte minst maken där hemma som så självklart bara finns vid min sida utan att göra en allt för stor affär av det. *Tack älskling det betyder oerhört mycket*
I morgon tänkte jag ta ut en semesterdag och bara "vara" - tror att det är ungefär vad jag behöver och orkar just nu.
Jobbig dag
Känner mig tom och uppgiven.
Nya tag i morgon - hoppas jag i varje fall.
Jag har ju alltid gillat mitt jobb, men situationen just nu är att jag känner mig rätt knäckt - men jag vill inte ge min chef tillfredställelsen att veta att hon lyckats knäcka mig.
Trött trött trött!
