mammagerd

Nu är jag så där trött igen. Less på det mesta, fast jag tror egentligen att det är jobbet som suger musten ur mig.
Om jag inte hade min grupp, som ger mig feedback och uppmuntrar så skulle den berömda väggen nog finnas mitt framför näsan på mig. Jag ser den nu också men den är fortfarande en liten liten bit bort.
Under alla år jag jobbat har jag aldrig varit med om en mer destruktiv chef. Hon har sällan, eller jag ska kanske säga aldrig, något positivt  att säga till någon.
Hon är inkosekvent och man vet aldrig var man har henne. Det knyter sig magen så fort jag ska träffa henne eller bara när jag hör hennes röst i korridoren.
Man vet aldrig vad som ska komma, eller från vilket håll slaget kommer, för ett slag kommer det, det om något kan man vara säker på.
Av en ledningsgrupp på 7 personer är vi bara två kvar nu som har suttit där längre än max ett år. Ska det verkligen vara så här.........?
Tyvärr går det här ut över min underbara familj också eftersom jag blir totalt orkeslös. Vill helst bara sova och vara ifred med mina tankar. Förlåt!!!!

Idag har vi varit på Ikea för andra helgen i rad. Det är så himla jobbigt med allt folk. Man blir stressad och irriterad redan på parkeringen. Vi visste, som för det mesta, precis vad vi skulle ha, men ändå måste man trängas.
Förra helgen köpte vi en ny sängram och korkat nog köpte vi inte sängborden till utan skulle alltså göra det denna helg.
Vi hade redan innan via nätet kolla var i ta-själv-lagret som sängborden fanns så det borde vara en smal sak att fixa det.
Nåja vi skulle köpa en lampa också så det blev att armbåga sig fram bland alla som stannade och diskuterade något mitt i gångarna.
Till slut hade vi hämtat lampan och sängborden (som skulle vara i ek) och sen bar det hemåt.. Väl hemma lastades vårt släp med sånt som vi skulle slänga. Ett gammalt datorbord och och massa annat skräp och sen iväg till återvinningsstationen. Så långt allt väl.
Hemma igen skulle sängborden packas upp och monteras. Jag hör ett utdrage neeeeej från maken när han öppnade den första kartongen. Det visade sig att någon vänlig själ lagt ett mörkbrund sängbord bland ekborden så här står vi nu med ett ekbord och ett mörkbrunt dito.
Vad innebär nu detta?
Jo vi måste åka till Ikea och trängas i morgon igen. SUCK!

Fick ett meddelande från min kära systerdotter (som känns mer som min lillasyster faktiskt) och lite "skäll" för att jag inte uppdaterat min blogg på länge.
Du vet ju att jag "alltid" lyssnar på dig Heila - eller hur? Så då uppdaterar jag väl då.

Har precis börjat jobba igen efter att ha varit ledig i drygt 2 ½ vecka. Jätteskönt att vara ledig, men inte lika härligt att starta upp och börja jobba igen. Jag har en förmåga att leva efter min egen dygnsrytm när jag är ledig och jag är en obotlig nattuggla av födsel och ohejdad vana. Det är hur lätt som helst, men inte lika lätt att vänta tillbaka dygnsrytmen till normaltid..

Jul och nyårshelgen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jul blev visserligen det, men inte nyår.
Julen firade vi här hemma hos oss tillsammans med tre av mannens barn samt min äldsta och min yngste. Riktigt roligt - för det var ett tag sedan vi sågs alla.
Avsikten var att, efter att först ha hälsat på hos makens mamma i Sundsvall, fira nyår i hälsingland hos kära systern. Men syster och hennes man blev förkylda och åkte inte till hälsingland och maken mådde inte heller så bra, i alla fall inte så bra att det var att rekommendera att han skulle köra närmare 38 mil till Sundsvall.
Vi bestämde oss raskt för att fira nyårsaftonen här hemma maken och jag.
Raskt bestämde sig då sonen att han skulle komma hit även på nyår och ta med sig sin "nya" tjej.
Då blir vi fyra alltså.
På nyårsaftonens morgon pratade jag med min äldsta dotter och det blev bestämt att hon och hennes två barn skulle komma över och fira nyårsaftonen med oss, hennes kille skulle också dyka upp framåt kvällen. Så då var vi åtta.
Då bestämde sig även min andra dotter och hennes sambo för att dom och barnen ville fira nyår tillsammans med oss alla, och simsalabim så var vi 13 stycken (inkluderat lillprinsen på drygt 2 månader).
Jag gillar faktiskt när det blir så här, det är det här som är så härligt med min stora (och ibland "bullriga") familj och släkt vi lever efter mottot "finns det hjärterum så finns det stjärterum" och det fungerar faktiskt och blir riktigt roligt och härligt.

Gladast var nog jag som för första gången på ett bra tag fick ha alla mina barn och barnbarn hos mig.
Hjälp vad jag älskar er allihop.
Nästa gång är ni så välkomna ni också Heila!!!
Det är på tiden att mina katter får lära sig att umgås med hundar. Dom har ju träffat Julle en gång, men Nikki har varken dom eller vi träffat ännu.
Dessutom blir dina killar bara större och större och jag hinner inte med.

Kram

Ps. Det blev ett besök hos svärmor i Sundsvall efter nyår. Ds